Hon har gett sig till honom. Hon har visat sidor som hon aldrig har släppt lösa inför andra människor. En hemlighet har han fått veta, något som aldrig skulle komma fram till någon annans öra. Kanske berättade hon det för honom på grund av att han upplevt något liknande.

Hon har gett utav sin själ och kropp till honom. Och detta är ingen självklarhet för henne. Att nu låtsas som om de aldrig känt varandra är helt... Antingen vill hon få sig själv tillbaka från honom, bekräfta detta. Eller så vill hon fortsätta dela med sig till honom och känna glädje utav det, inte hat och ångest.

Han är skyldig henne och hon är skyldig honom. Därför ska inte det som sker nu, ske. Det är att visa hat mot det rena livet och mot den rena alltet. Man behandlar inte livet på detta sett. Det de har haft är en gåva från det riktiga och från renheten och från frukten och från skapelsernas skapelse. Man måste vara försiktig. Hon är försiktig och det är därför hon är här, igen.