När du blir hotad, agerar du. Om du står stilla är det lätt att du blir passerade. Att bli passrad är ett hot. Hotet aktiverar den rädslan som du naturligt har inom dig. Rädslan att stå stilla. Rädslan för att någon annan skall hinna före. Någon annan skall hinna dit när du står här. Livet är brådskande. Du måste göra allting samtidigt, tåget går nu. Alltid framåt. Om du vet att framåt är bra så är det självklart att du vill framåt. Men hur vet du att framåt alltid är bäst? Hur vet du att framåt är bättre än att stå stilla och bli passrad? Det finns en mängd situationer där det är bäst att stå stilla. Då du mår bra och vet vart du står. Framåt i livet betyder fortare, mer, mer konsumtion.
När en riktning har fått ett egenvärde, då har du slutat tänka. Du rusar i rädsla att komma efter. Rädslan blir en tävling med andra människor. Du ställer dig frågorna. Står jag för stilla? Räcker jag? Duger jag?
Rädslan blir en motor i livet. Den blir människans drivkraft.
I ett liv med kokurrens ställer man sig den frågan varje dag. Det är ett slöseri med oss själva. Ett slöseri med vår förmåga till glädje. Du blir en robot.