Jag klipper silvervingen från den blå fågeln. Den fladdrar till likt ett eldhus och tittar på mig rakt igenom. Elden bränner mitt ansikte och stannar i sista livssekunden för mig. Kvar blir en silveraska.
Jag får andnöd och silvret gjuter igenom min strupe ner till mina revben och gör det hårda bröstskyddet till en mjuk formbar vinge.
Jag behöver hosta upp blod men får inte upp den genom halsen.
Vingen har satt stopp.
Björnbärsblodet flyter igenom silvervingen och den får liv.
Den tar sig ut genom min mun och fladdrar till likt ett eldhus.
Jag lever inte längre.
Elden brinner länge länge. En glimrande och livlig eld. Inte enligt mig. Utan enligt livet och elden självt. Snart kan man se något silvrigt flamma till. Fågeln lever och har två vingar. Elden slocknar och kvar blir en svart mörk och död aska. Flyg fågel innan någon gör dig till eld igen.