söndag 24 oktober 2010

Ibland kan en kall hand krama om mitt hjärta.
Då tänker jag mig att jag befinner mig mitt i universum och att jag är helt obetydlig.
Vi är så små och osynliga så det är komiskt hur vi behandlar våra problem på ett sådant barnsligt och överdriver sätt. Jag brukar tillåta leendet leka på mina läppar när jag tänker på rymden.
Vi tycker om att tycka synd om oss själva. Man skriver om sina problem och gör dem till konstverk med passande toner och med dramatiska bilder. Man tycker om att prata om sig själv och att andra ska tycka synd om en.


Har du fel eller tycker du bara synd om dig själv...

Inga kommentarer: