Du är min son, min pappa, min bror, min kropp. Min.
Jag kan kalla dig för min eftersom jag vet att du vill det och att du tillåter mig.
Kalla mig för Din om du vill.
Den sortens tårar som utlöstes genom telefonen, genom alla krokiga sladdar och signaler. De rann in i mig. Jag förlorade min torrhet och min uttryckshållning i ansiktet, förlorade allt vanligt.
Mitt ändrades till det Ditt redan var. Jag blev Du. Hur ska du kunna se det genom de krokiga sladdarna och signalerna... Att vi blivit något likadant. Att jag blev Du?