
Det var det underligaste. Jag minns det så väl.
Jag har aldrig fått så ont i mina öron som den gången. Det låter så tvärtom.. Det var det också. Tystnaden, det var den som sprängde mitt öra. Det var så skärande, iskallt och stort.
I rummet satt jag och mina vänner, tysta. Rummet var vitt. Litet. Men det blev så stort..
Jag kände mig tom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar