I did it!! Jag är så glad...
Var på väg att lägga mig igår på kvällen när mamma ropar från köket "Bob Dylan är i Stockholm".
Vaaaa??! Hela dagen hade jag lyssnat på Dylan's musik. Hela dagen och jag hade fått rysningar. Sen säger hon att han, Legenden, är här! Sedan säger hon något som gör mig ännu mer galen. Han sjunger ikväll. Om en timme, exakt! Oj, oj, oj... På BERNS. Hur skulle jag köpa biljetter och komma in där.. ? Var förbannad. Men, sen säger mor min "försök. Åk in och gör det som en liten tur och försök. Om du inte kommer in har du i alla fall gjort det du kände för". Klockan var 6. Jag klädde på mig fort fort och sprang ut i snön. Jag skyndade mig och sjöng på tåget sånger han gjort.. När jag kom till Kungsträdgården var där, 1000 människor i kö. Jag som trodde alla gått in. Jag var ju försenad. Men, men. Jag stod där i mer än en timme och väntade. På vad vet jag inte. Jag tittade på alla människor och pratade med några unga killar och en uteliggare som också försökte få tag på biljetter. Jag hade blivit en snögubbe till sist med mina lockar.. Av alla människor som stått där var jag nu en av de 6 sista. Ingen av oss hade biljett. Då hörde jag något.. Åhh.. Han sjöng. Jag hörde honom utifrån. I fönstret stod de andra och försökte se. De lät mig komma fram mellan dem och jag var så lycklig. Mitt i snön hörde vi hans munspel och röst. Där stot han med sin svarta hatt.. Lilla Bob. Max fem minuter stod jag vid fönstret men det räckte.. Jag "hoppade" hem. Det var så fint alltihopa. Utan någon biljett eller pengar hade jag hört honom och sett honom. Tack tålamod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar