Ålderdom och ensamhet...

Hej!
Jag är på mycket bra humör just nu! Allt känns lugnt och härligt! YESYESYES!
Det är natt nu, klockan är ett... Alla andra sover. Klockan elva ringde jag Marie och hon kom hit och såg filmen "fröken Sverige". Den är faktiskt bra och det var nog lite av den som jag blev på glatt humör av. Jag har en sådan lust att flytta hemifrån och bli självständig!!! Åhhh! Men missförstå mig inte och tror att jag inte har det bra hemma för det har jag verkligen. Jag skulle inte kunna få något bättre tycker jag. Men jag har alltid tyckt det varit roligt att få sköta sig själv och så... Jag ÄLSKAR att inreda och göra i ordning rum och jag ÄLSKAR att vara i stan på kvällarna och jag VILL lära känna nya vänner, för här i tullinge har jag verkligen ingen lust att stanna och umgås med folket. Nej! Jag vill till stan just nu...
ÅLDER:
För några dagar sedan, när jag och Marie satt ute i snön på kvällen så såg jag en man i ungefär 69-73 åldern. Vad han såg ensam ut... Jag mådde dåligt när jag tänkte på att nu ska han gå in i sin mörka port och in i sin lägenhet där han kommer sitta ensam, kanske ta några öl och sedan somna. Jag brukar se män som kommer ut från "centrumpubbar" och sedan gå hem i mörkret... hem till sin ensamma lägenhet. Det behöver ju inte alltid handla om ensamhet, de kanske har levt färdigt sitt liv och de begär kanske inte mer, men jag får endå tankar om dem... Jag skulle vilja prata med dem eller om man kanske skulle kunna öppna något roligt ställe där man kan umgås och prata och göra roliga grejer ihop... kanske dansa, lyssna på musik från gamla åren, laga mat... jag vet inte, men jag tror det skulle vara ganska lyckat.
Någon som håller med ?